Related Paintings of unknow artist :. | A Little bows | Ore angel Michael banishes the fallen away angels out of the sky | Lungo L ofanto | Nicholas Ridley | Jesus makes sparrow out of clay alive |
Related Artists:
Alfred vickers
1786-1868
Jessie Marion King
1875-1949,was a Scottish painter and illustrator of Children's books. She was married to E. A. Taylor. She was born in Bearsden, near Glasgow. Her father was a minister with the Church of Scotland and she received a strict religious education and was discouraged from becoming an artist. Jessie M. King began training as an Art teacher in 1891 at Queen Margaret??s College. In 1892 she entered the Glasgow School of Art. As a student, she received a number of awards, including her first silver medal from the National Competition, South Kensington (1898). King was made Tutor in Book Decoration and Design at Glasgow School of Art in 1899. Her first published designs, and some people believe her finest, were for the covers of books published by Globus Verlag, Berlin between 1899 and 1902. The publisher was a subsidiary company of the great Berlin department store, Wertheim's. She was influenced by the Art Nouveau of the period and her works juxtaposed in mood with that of The Glasgow Four. She made a Grand Tour of Germany and Italy in 1902 and was influenced by the works of Botticelli. In the same year her binding for "L'Evangile de L'Enfance" was awarded a gold medal in the International Exhibition of Modern Decorative Art, held in Turin. King became a committee member of the Glasgow Society of Artists (1903) and a member of the Glasgow Society of Lady Artists (1905). Her contribution to Art Nouveau peaked during her first exhibitions, Annan's Gallery in Glasgow (1907) and Bruton Street Galleries, London (1905). She married E. A. Taylor in 1907 and moved with him to Salford. In 1910 they moved on to Paris where Taylor had gained a professorship at Tudor Hart's Studios.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.